Hinduism och kvantteori - Alla analogier mellan kvantprinciper och begrepp inom hinduisk filosofi: Brahma, Atman, Karma, Moksha, Dharma. #878334

En jämförelse mellan österländska filosofier och kvantfysik visar på fascinerande analogier som inbjuder oss att ompröva vår förståelse av verkligheten.
Avsikten med boken är att utforska det överraskande sambandet mellan hinduismens gamla filosofiska traditioner och kvantfysikens principer. I en inledande del förklaras på ett absolut begripligt sätt de grundläggande principerna för kvantfysik och den filosofi som är kopplad till denna nya vetenskap. Därefter följer en stämningsfull resa som leder läsaren till att upptäcka hur dessa två till synes avlägsna verkligheter kan samverka och påverka varandra.
Hinduismen, med sina djupgående metafysiska principer, erbjuder ett ramverk som i många avseenden tycks föregripa kvantfysikens upptäckter. I boken jämförs några av hinduismens huvudteman med motsvarande kvantbegrepp.
Brahman representerar den yttersta verkligheten, en sammanlänkad helhet som genomsyrar allt. Detta stämmer överens med konceptet kvantsammanflätning, där partiklar kan förbli sammankopplade oavsett avståndet mellan dem, och antyder att separation på den grundläggande nivån kanske bara är en illusion. En av Upanishaderna lyder: "Allt detta är Brahman", vilket understryker den universella sammankopplingen och påminner om Higgsfältet, som ger partiklar massa och vågkaraktär.
Atman, den individuella själen som är en manifestation av Brahman, kan ses genom kvantsuperpositionens lins, där en partikel existerar i flera tillstånd samtidigt. Detta återspeglar tanken att jagets sanna väsen existerar på flera olika verklighetsplan.
Begreppet karma bygger på lagen om orsak och verkan, en parallell till Heisenbergs obestämdhet, där precisionen i ett mått påverkar precisionen i ett annat. Handlingar i nuet kan därför påverka framtida utfall på sätt som inte alltid är förutsägbara.
Moksha, befrielsen från cykeln av död och återfödelse, har en parallell i kvantdekoherens, den process genom vilken ett kvantsystem förlorar sina kvantegenskaper. Denna övergång representerar omvandlingen av medvetandet från ett tillstånd till ett annat, analogt med strävan efter andlig befrielse.
Dharma, eller ens etiska plikt, återspeglas i korrelationerna mellan partiklar, där interaktioner påverkar beteendet hos ett komplext system. Varje handling som utförs i enlighet med Dharma kan få långsiktiga effekter, och på samma sätt formar kvantrelationerna vårt universum.
Det bör påpekas att denna bok handlar om hinduisk filosofi, inte hinduisk religion.
Denna distinktion är särskilt relevant i samband med kvantfysik. Medan hinduisk religion handlar om hängivenhet och den kosmiska ordning som upprättas av gudarna, erbjuder hinduisk filosofi ett ramverk för att förstå en komplex, sammankopplad och ständigt föränderlig verklighet. Till exempel har idén om maya - den illusoriska uppfattningen av den materiella världen - paralleller med kvantfysikens osäkerhetsprincip, enligt vilken vi inte samtidigt kan veta exakt var en partikel befinner sig och hur snabbt den rör sig.
Slutligen är religion en kollektiv och rituell väg, medan filosofi är en mer individuell och kontemplativ väg. Båda berikar hinduismen, men med olika perspektiv och mål. I religionen söker man förening med det gudomliga. Inom filosofin söker man en förståelse av tillvaron. De två dimensionerna existerar därför sida vid sida, men erbjuder olika sätt att utforska samma verklighet. Som Swami Vivekananda sa till Religionernas världsparlament 1893: "Hinduismen är inte en religion, utan en oändlig rikedom av mänskliga erfarenheter". En fras som på ett perfekt sätt sammanfattar denna rikedom och komplexitet.