Huset Buddenbrook #962070

Och den lilla åttaåriga, finlemmade Antonie, i en klänning av tunt, skiftande siden, vände sitt vackra ljuslockiga huvud bort från farfaderns ansikte, stirrade med sina gråblå ögon, ansträngt grubblande och utan att se något, in i rummet, upprepade ännu en gång »Vad är det,» sade därpå långsamt: »Jag tror, att Gud,» tillfogade så raskt med uppklarnande ansikte »skapat mig samt alla varelser», hade nu plötsligt kommit på rätt stråt och rabblade glädjestrålande och utan att hämta andan upp hela artikeln, troget efter katekesen, så som den just nu, anno 1835, blivit utgiven i en ny, av den höga och välvisa senaten sanktionerad revision. När man väl var i farten, tänkte hon, kändes det, som när man om vintrarna åkte kälke med bröderna utför »Jerusalemsberget» — det gick så fort, att man icke hann tänka en gång, och man kunde icke stanna, även om man ville.