Herr Arnes penningar #1013351

På den tiden, då kung Fredrik den andre af Danmark regerade öfver Bohuslän, bodde i Marstrand en fattig fiskmånglare, som hette Torarin. Han var en så svag och ringa man, hans ena arm var lam, så att han dugde hvarken till fiske eller rodd. Han kunde inte vinna sitt uppehälle på sjön som alla andra skärgårdskarlar, utan han for omkring och sålde saltad och torkad fisk till folk på landbacken. Han var ej hemma många dagar på året, han reste jämt från by till by med sitt fisklass.
En februaridag, då det led mot skymningen, kom Torarin åkande på vägen, som från Kunghäll ledde upp till Solberga socken. Det var alldeles ödsligt och folktomt på vägen, men Torarin behöfde ej därför hålla sig tyst. Han hade bredvid sig på lasset, en fullgod vän, med hvilken han kunde språka. Det var en liten svart hund med yfvig päls, som Torarin kallade Grim. Han låg mestadels stilla med hufvudet nedtryckt mellan benen och bara blinkade åt allt hvad husbonden  sade. Men om han fick höra något, som ej behagade honom, så reste han sig upp på lasset, satte nosen i vädret och tjöt värre än en ulf.