Helga Wisbeck #992040

Denna dag låg november tung öfver världen, himlen var gråklädd liksom människorna.
Då dök plötsligt öfver backens kant upp ett blått vingpar, och det föreföll honom, som stod vid backens fot, som hade det höjt sig till flykt öfver jorden. Närmare och närmare kom det, blef blåare och blåare, och han stannade midt i trängseln och vätan för ingenting annat än för att se hvad det kunde vara för kvinna, som gick omkring med vingar af Fågelblå i hatten. Han var en medelålders ämbetsman, men han hade sådana infall i bland. Snart kunde han särskilja vingarnas ägarinna från de andra kvinnorna, de tusen likgiltiga som gingo omkring på Söder vid middagstid.