Djungelboken #1006436

 Det var klockan sju en mycket varm afton på Seenonee-höjderna, då Vargfar vaknade upp ur sin middagslur, kliade sig, sträckte på sig, gäspade och bredde ut tassarna, den ena efter den andra, för att få bort sömnen, som ännu kröp i ändarna på dem. Vargmor låg med sin stora grå nos sänkt över sina fyra kravlande, pipande ungar, och månen sken in i öppningen till hålan, där de alla bodde. »Auh», sade Vargfar, »nu är det tid att gå ut och jaga igen»; och han skulle just skynda ut, då en liten skugga med en yvig svans blev synlig i ingången och gnällde: »Var hälsad, och lyckan vare med dig, o Varghövding, och lyckan och starka vita tänder följe dina ädla barn, att de aldrig måtte förgäta den hungrige i denna värld.»