Ukraina är bara början - Den nya världsordningen efter flykten från Afghanistan. Ukraina, Taiwan... och sedan? #608196

Vid midnatt den 30 augusti 2021 lämnade den amerikanska militärens sista evakueringsflyg Kabul. Därmed slutar det längsta kriget i USA, som varade i 20 år. Som hände vid Saigons förödande fall 1975, försvann två decennier av den amerikanska militära närvaron i Afghanistan på några dagar. President Biden, som uppenbarligen inte känner någon skam, sa i ett tal till nationen att evakueringen var "en extraordinär framgång", och specificerar att den förhastade oordnade flykten som slutade den 31 augusti tjänade "till att rädda amerikanska liv". Men han har glömt livet för hundratals, kanske tusentals afghaner som hade samarbetat med västerländska styrkor.
Talibanerna jublar. De accepterade nyheten genom att avfyra kulsprutor. Det sa talibanernas talesman Zabihullah Mujahid vid en presskonferens. "Det islamiska emiratet är en fri och suverän nation. USA:s nederlag representerar en stor lärdom för alla andra inkräktare och för våra framtida generationer, såväl som för hela världen."
Faktum är att svagheten, nästan fegheten hos dem som ansågs vara världens väktare, har inte undgått de andra internationella makterna, som länge har strävat efter att undergräva USA:s och Natos dominans på planeten. Visst var Ryssland och Kina bland de första som jublade.
Rysslands president Vladimir Putin, indragen i en kris uppenbarligen relaterad till Ukrainas eventuella anslutning till Nato, flög till Peking för att träffa sin kinesiska motsvarighet Xi Jinping.
Den 4 februari 2022 deltog Putin i öppningsceremonin av vinter-OS. Men vad skulle han göra där, med tanke på att Ryssland var uteslutet från dessa spel? Uppenbarligen var syftet att träffa Kinas president Xi. Säkert kommer de två att ha gjort några brndisi för det mest tragiskt felaktiga drag som Biden kunde göra.
Efter mötet talade Putin om "oöverträffade relationer", och Xi tillade: "Vi arbetar för att uppnå sann multilateralism".
Mötet producerade faktiskt ett långt uttalande med 99 stycken om delade ståndpunkter i ett antal globala frågor. De två undertecknarna ville visa att avtalet mellan Peking och Moskva "har inga gränser" och "känner inga förbjudna områden".
Avtalet kan med andra ord expandera ytterligare även inom det militära och teknologiska området, där de två regeringarna har samarbetat intensivt sedan några år tillbaka, samt i sina respektive mål om territoriell expansion.
Avtalet berör särskilt en avgörande punkt: Taiwanfrågan. Ryssland upprepar att de anser Taiwan vara en "omistlig del" av Kina och är emot öns självständighet. Den ukrainska frågan nämns inte, förmodligen för att inte binda Kina till en pågående konflikt, men det tysta "gentlemen's agreement" är uppenbart.
Kommentarer som "Om den ukrainska krisen spiller över i ett krig skulle detta öppna upp en historisk möjlighet för Kina att lösa spelet med Taiwan" dök upp på kinesiskspråkiga sociala medier. Dessa meddelanden är inte censurerade, ett tecken på att de vill cirkuleras.
Så Ukraina, sedan Taiwan. Den här boken väcker frågan om vad nästa mål kommer att vara.