Kvantfysik. Vad vetenskapen inte säger. - Konsekvenserna av en teori som genererar otroliga perspektiv, som kan förändra världsbilden. #876238

Kvantfysiken är utan tvekan en av vår tids mest fascinerande och kontroversiella discipliner. Även om många har hört talas om den är det få som verkligen förstår hur revolutionerande den är. Det finns en aspekt av kvantfysiken som sällan diskuteras, en sida som många forskare med en materialistisk världsbild föredrar att ignorera eller bagatellisera: dess metafysiska implikationer.
Men vad är egentligen metafysik? Denna term, som ofta förknippas med något esoteriskt, har faktiskt solida rötter i västerländsk filosofi. För Aristoteles betydde "metafysik" studiet av varat som sådant, sökandet efter verklighetens yttersta orsaker. Det handlar alltså inte om abstrakta spekulationer utan om grundläggande frågor: Vad är världen? Vad innebär det att "existera"?
Idag tvingar kvantfysiken oss att återkomma till dessa frågor i ett nytt och häpnadsväckande sammanhang.
Bakom kvantfysiken ligger en överraskande upptäckt: världen beter sig inte som vi förväntar oss när vi observerar den på subatomär nivå. Subatomära partiklar - elektroner, fotoner och andra fundamentala enheter - verkar leva i en oförutsägbar dans, där osäkerhet och sannolikhet råder. Den centrala ekvationen i kvantteorin, Schrödingerekvationen, beskriver denna dans som en våg av sannolikhet.  Partiklar, som vi föreställer oss som fasta kroppar, är i själva verket inte det. Varje partikel har "sannolikheten" att existera eller snarare kan potentiellt befinna sig i ett oändligt antal "överlagrade" tillstånd, men inte i ett bestämt tillstånd. När förändras denna situation?
Sannolikhetsvågor verkar "kollapsa" i den verklighet som definieras först när de observeras. Med andra ord är det som händer i kvantvärlden beroende av en observatörs ingripande. Partikeln blir till en korpuskel först som ett resultat av en observation. Max Planck, en av kvantfysikens fäder, insåg detta från allra första början. År 1931 förklarade han:
"Jag betraktar medvetandet som grundläggande. Jag betraktar materia som härledd från medvetandet."
Ett symboliskt experiment inom kvantfysiken är det med dubbelspalten. Tänk dig att du skjuter partiklar - t.ex. elektroner - mot en skärm med två slitsar. Om du inte observerar vad som händer skapar partiklarna ett interferensmönster, det vill säga de beter sig som överlagrade vågor. Men om man observerar vilken spalt varje partikel passerar genom förändras mönstret: partiklarna beter sig som fasta föremål och inte längre som vågor.
Detta experiment, som först utfördes av Thomas Young på 1800-talet och sedan omtolkades i en kvantnyckel, lämnar en mållös. Hur kan en observation förändra en partikels beteende?
Att den vetenskapliga materialismen hävdar att observatören spelar en roll i verkligheten är inte bara kätterskt, det är ett hot mot alla dess säkerheter.  Den materialistiska vetenskapen ser nämligen universum som något separat, "där ute", oberoende av all interaktion med levande varelser. Tanken att observatören är en integrerad del av kvantprocessen öppnar dörren för djupt metafysiska reflektioner: vilken roll spelar medvetandet i universum? Detta för medvetandet - närvaron av en medveten observatör - tillbaka till fenomenets kärna.
En annan spännande implikation av kvantfysiken är hypotesen om "många världar". Enligt denna teori, som föreslogs av Hugh Everett 1957, "förgrenar" sig universum i parallella universum varje gång en kvanthändelse inträffar. På så sätt förverkligas alla möjligheter, men i olika världar.
Om denna teori vore korrekt - och den är fortfarande föremål för intensiv debatt - skulle det innebära att det finns oändligt många parallella universum, i vart och ett av vilka våra liv följer olika vägar. Detta ger metafysiken en ny dimension: vad är då vår identitet? Om det finns otaliga versioner av oss själva, vad är då vår sanna natur?
Alla forskare är inte beredda att acceptera kvantfysikens metafysiska implikationer. Många föredrar att fokusera på de praktiska aspekterna, t.ex. tekniska tillämpningar. Detta synsätt är visserligen förståeligt, men lämnar de existentiella frågorna i skuggan.
Tyvärr tenderar vetenskapen i dag fortfarande mot en materialistisk syn. Men människor som David Bohm - en av 1900-talets största fysiker - utmanade denna syn. Bohm menade att kvantmekaniken visade på ett holistiskt, sammanlänkat universum där allting hänger ihop med allting.
Kanske kommer vi en dag att inse att vetenskap och metafysik inte är rivaler, utan två sidor av samma mynt. Den verklighet vi ser är inte världen som den är, utan världen som vi uppfattar den.
Kvantfysiken ger oss trots allt inte bara en ny vetenskap. Den ger oss en ny syn på världen och kanske även på oss själva.