Ett barns memoarer. Mårbacka II #930706

Och vi tycker, att det är så roligt, att vi har fått en så snäll guvernant här på Mårbacka.
Hon heter Aline Laurell, och hennes far bodde i Karlstad och var förste lantmätare, och de var visst rika, så länge som han levde. Men när han dog, blev Alines mor fattig, och fru Unger i Västra Ämtervik, som är Alines moster, gjorde opp med pappa och mamma, att Aline skulle få komma hit och lära Anna och mig att läsa franska och spela piano.
Och vi tycker också, att det är roligt, att hon har med sig en syster, som heter Emma och bara är tie år gammal och som får bo här och läsa för Aline tillsammans med oss andra. Och det syns på Emma, att de har varit rika, för Emma har så många mamelucker med fina broderier, som hon har ärvt efter Aline och de andra systrarna, men några sådana har vi aldrig begagnat här på Mårbacka. Och om söndagsmornarna strävar Emma med att tråckla fast mameluckerna på sina byxor, och hon har ett fasligt sjå, för somliga är för vida, och somliga är för långa, och ibland händer det, när hon sätter dem på sig, att den ena hänger ner på foten och den andra knappt räcker  nedom knäet. Vi tycker inte, att det är något vackert med mamelucker, i synnerhet inte, när de sitter snett, men Emma menar väl, att när hon har hela byrålådan full av dem och de är så fint broderade, så ska hon också bruka dem.