Brott och straff #928408

I början av juli var det utomordentligt varmt.
Mot kvällen, en het dag, trädde en ung man ut ur det rum, som han hyrde vid S—gatan, och gick med långsamma, obeslutsamma steg åt K—bron till.
Han hade lyckligt undgått att möta sin värdinna i trappan. Hans lilla rum låg längst upp under taket i ett femvåningshus och liknade mer ett kyffe än en mänsklig boning. Hans värdinna, som även sörjde för hans kost och uppassning, bodde en trappa längre ned och, då han skulle ut, måste han alltid gå förbi hennes köksdörr, som nästan jämt stod på vid gavel. Och alltid då han gick förbi, erfor han en pinsam, ängslig känsla, som han blygdes över och som avtvingade honom en grimas. Han stod i skuld hos värdinnan och ville därför icke möta henne.