Troll och människor. Andra samlingen #930701

Min gamla faster Nana Lagerlöf, som var gift med prosten i Karlskoga Tullius Hammargren, var ingen beundrare av Gösta Berlings saga. »Livet var inte alls sådant på den tiden,» sade hon till mig, kort efter att boken var utkommen. »Varken män eller kvinnor är rätt tecknade.» Hon tycktes snarast böjd att tro, att boken skulle bringa smälek över de gamla värmlänningarna och deras land.
Det var en hård dom, och jag måste bekänna, att jag inte hade väntat att få höra den från detta håll. Prostinnan i Karlskoga var själv en hängiven berättare av gamla Värmlandshistorier, och jag visste, att det inte endast var några av hennes bästa äventyr utan framför allt mycket av hennes säregna syn på forna tiders människor, som gick igen i min bok.
Eftersom hon inte hade något gott att säga om boken, undvek hon för det mesta att tala om den, medan jag vistades i prostgården på mitt vanliga sommarbesök. En gång föll det henne emellertid in att fråga vem jag hade tänkt mig som förebild till Gösta Berling.
Jag svarade henne, att min hjälte var en prostson från Sunne, som jag hade hört min far tala  om. Han var sådan, att det blev glädje på gästabuden, så snart han visade sig, och det allra uslaste klaver klingade starkt och rikt, bara han rörde vid tangenterna.
Den gamla prostinnan förstod genast vem jag syftade på.